Vårda webbens osynliga delar!

Sökmotorer använde tidigt sidans <title>-element för att presentera sökresultat, och med <meta>-taggar blev det möjligt att påverka mer än bara rubriken. Med robots.txt fick vi dessutom ett sätt att påverka indexeringen. 

Senare kom ”microformats” och liknande metadata som gör att sökmotorer kan presentera viktig information, såsom produktlistor och evenemang, på ett vettigt sätt. Med schema.org går det att ange i html-koden vad som är vad - till exempel en prisuppgift, en storlek, ett betyg, eller ett datum - så att sökmotorerna kan filtrera och sortera träffarna, eller presentera utdrag i prydliga faktarutor. 

Idag bryr sig inte sökmotorerna alltid om vad som står i <meta> och <title>. Bland annat eftersom folk har missbrukat sådana metadata. Men Google har stöd för flera olika format för strukturerad data och ”rich snippets”.

En tidig våg av webbinformation under ytan var RSS-vågen i början av 2000-talet. Då började många publicera nyheter inte bara synligt på sajten utan även som flöden. Därmed kunde användaren smidigt bevaka utvalda flöden i en nyhets-app, utan att ständigt behöva besöka varje enskild källa. Men ”zero-click” - när användaren aldrig besöker sajten utan får informationen ändå - är svårt att kombinera med många affärsmodeller på nätet. Nätjättarna valde därför efter hand andra vägar. Men tekniken fungerar fortfarande och kan vara mycket värdefull i vissa sammanhang!

Open Graph-data syns inte heller på webbsidans yta, men används flitigt för förhandsvisningar när någon delar en länk till din sajt. Många gånger är innehållet i sådana metadata det enda en användare får se från din sida. Även om dessa användare aldrig besöker din sajt kan du nå ut med ditt budskap via open graph-metadata. Så det lönar sig att redigera dem med omsorg. 

Besökare som inte ser bilder och layout kan använda webben ändå - med en skärmläsare. Det är ett program som läser upp sidans innehåll. En fantastisk teknik! Men det krävs en del av sidans uppmärkning för en bra användarupplevelse. Vi kan kalla det semantisk html. Eller metadata om sidans olika innehållsdelar, om man så vill.

Rubriker behöver kodas som h-element på rätt nivå för att den som lyssnar ska kunna orientera sig smidigt på sidan. Element måste ha rätt roller och attribut. Bilder behöver manuellt kvalitetssäkrade alt-texter.

Besökare som inte hör behöver textning av ljud och video. Helst dolda ”closed captions” som de kan stänga av eller slå på, välja färg, font och bakgrund på. Det är också data under ytan på webben.

Användare med funktionsnedsättning har haft behoven i alla tider, och tekniken har vuxit fram under lång tid. De senaste tio åren har tillgänglighet blivit lagkrav. Metamatrix hjälper många kunder att leva upp till kraven på tillgänglighet.

De maskininlärningssystem som ligger till grund för dagens chatbottar använder i och för sig bland annat fritext som träningsdata. Det kan räcka ganska långt. Men för att maximera chansen att AI-systemen ger korrekt information är det säkrast att använda semantisk html och metadata.

Faktum är att en smart AI-robot läser webbsidor precis som skärmläsare - via sidans "accessibility tree". Så om du gjort sidan tillgänglig för synskadade blir den tillgänglig även för AI-användare.

Precis som med sociala medier kan det hända att användaren aldrig besöker sajten, utan nöjer sig med att resonera med chattboten. Det blir svårare för sajtägaren att mäta användningen, men för många sajter räcker det att budskap och information når ut på något sätt. Ett besök är inte nödvändigt. Jobba med sajtens metadata så kan du påverka hur AI-system återanvänder din information!

Redan 2010 kom ”PSI-lagen” som innebar att myndigheter ska publicera sin information som öppna data, på format som är lämpade för återanvändning. Det har inte alltid blivit så mycket av den saken. Men lagen har uppdaterats och så sakteliga börjar användbara data göras åtkomliga - ofta via myndigheternas webbplatser.

Och det är nu det börjar bli riktigt spännande. ”Vibe coding” innebär att nästan vem som helst, med ai-stöd, kan utveckla appar. Det kommer nog leda till väldigt många snygga men oanvändbara appar. Men när det finns bra data att kombinera och presentera på nya sätt kan både dessa öppna data och de påhittiga apparna bli väldigt användbara!

Redan när Metamatrix startade hade vi fokus på det som ligger under ytan. Vi trodde att webbens framtid fanns där - i informationens struktur och semantik. 

Metadata skulle göra världen bättre eftersom det går att filtrera, sortera och transformera strukturerade data mycket smidigare än dåtidens Flash och fritext. Vi forskade om den semantiska webben och var övertygade om att digitala system kan spara tid och resurser – och därmed miljö – om bara informationen blev mer maskinläsbar. 

Så såg vi på framtiden 1999. 

Det tog några år, men nu är framtiden här!

Glöm inte bort rötterna!